äv. åld.
på`taga sigpå`taga sig
verb påtog påtagit påtagen påtagna, pres. påtar äv. åld. påtager
på|tag·it●ofta lös förb., jfrta på
frivilligt belasta sig med
ngt betungande
NollJFRcohyponymåta sig
vi kan inte påta sig oss fler uppgifter just nuhan påtog sig ansvaret för olyckanpåta sig ngt/att+Vsedan 1625Subst.:vbid1-291054påtagande